Moonrise kingdom

Om jag på stående fot var tvungen att kasta ur mig namnet på min favoritfilm skulle jag vråla The Royal Tenenbaums. Wes Andersons mästerverk från 2001. Jag är egentligen ovillig att bara nämna en favorit eftersom det är så uteslutande. Men om denna enda film ändå är gjord av Wes Anderson tycker jag att jag har lyckats presentera mig rätt väl.
Det är svårt att sätta ord på min relation med regissören Wes Anderson. Låt oss nöja oss med att säga att den är stark och kärleksfull.
Min första Wes-upplevelse var när jag såg just The Royal Tenenbaums (Borås, men min pappa, 2002). Jag var alldeles för ung men älskade den ändå. Ändå var det inte förrän Life aquatic (The Life aquatic with Steve Zissou) kom 2004 som jag började se ett mönster.

Jag hade vid den här tiden turen att umgås med personer som hade filmsmak väldigt liknande min egen. Vi började tillsammans utforska Wes Andersons regissörsskap och Darjeeling limited är den enda filmen jag har sett mer än en gång på bio. Idag är min Wes-samling i DVD-hyllan komplett.
Därför måste jag säga att jag är ganska besviken på mig själv att det tog sådan tid innan jag gick och såg den nya filmen Moonrise kingdom på bio. Min hängivenhet borde ha driftat mig till att stå och hänga på låset till premiären. Låt mig försvara mig med att jag vid den tiden bodde på Öland.
Men nu har det i alla fall hänt! För ett par dagar sedan släpade jag med mig min mamma till biografen och såg Moonrise kingdom.
Innan jag berättar om det måste jag nämna fallet med Andersons senaste film innan den, alltså Den fantastiska räven (The fantastic mr. Fox), en dockfilm inspelad i stop-motion. Mycket imponerande med tanke på allt jobb som ligger bakom. Också en mycket rörig historia där mr. Anderson har tillåtit sig själv att krångla till Roald Dahls från början ganska enkla historia om en räv som lurar tre brutala bönder. Jag är ett fan av uppfinningsrikedomen och genomförandet men inte av den tillslut rätt invecklade storyn.
Genom trailen till Moonrise kingdom hade jag fått uppfattningen om att det skulle vara den av hans filmer som mest liknar The Royal Tenenbaums, min tveklösa favorit i hans meritlista, men kan konstatera att den faktiskt mest av allt påminner just om Den fantastiska räven.
Jag antar att det pekar mot utveckling, det var ju trots allt tio år sedan The Royal Tenenbaums kom, men jag saknar ändå den tiden när Wes Andersons filmer inte innehöll tio vändningar. Kanske är det något slags klamrande till konstnärlig frihet. Hur som helst, förutom just den detaljen var Moonrise kingdom perfekt - och jag vill egentligen inte uttala mig vidare innan jag har sett om den en två eller tre gånger. Hans filmer både kräver och förtjänar det.
Jag ska också uttrycka det i någon slags klartext: Moonrise kingdom är inte en ny The Royal Tenenbaums men fortfarande en fantastiskt bra film som jag gladeligen rekommenderar till alla och envar.