Jag tycker att man ska kunna lite om ämnet om man är ett fan, jag tycker också att man ska ha läst rätt mycket av objektet för beundran för att vara ett fan.
Men jag kan nog säga att jag tycker om Edgar Allan Poe, eller framför allt hans verk.
När jag var tio fick jag en bok med samlade spökhistorier i av min farmor. Den var egentligen alldeles för komplicerad för mig att läsa vid den åldern, eller om det bara var så att jag tyckte att den var tråkig, för det var bara gamla berättelser i den och de var skrivna på ett gammalt språk. En av dessa berättelser och som jag ändå lyckades traggla mig igenom och faktiskt gillade var Poe's Den svarta katten. En mycket obehaglig historia som jag har läst många gånger och fortfarande tycker mycket om.
När jag och min kompis var i Krakow för två år sen tog vi med oss en samling Poe-noveller som han läste högt ur för mig. Det roliga var att på innergården vid vårat hostel bodde en kolsvart katt. Trodde vi. Tills det visade sig att det inte var en och samma katt vi sett hela tiden utan att det var minst fem stycken svarta katter som bodde där, precis nedanför vårat fönster. Så en av kvällarna var han tvungen att läsa Den svarta katten för mig även om jag som sagt verkligen läst den många gånger tidigare.
Det finns en filmserie som heter The masters of horror där mer eller mindre kända skräckfilmsregissörer fått göra varsin entimmeslång kortfilm. En av dessa, regisserad av Stuart Gordon, heter Den svarta katten och är en blandning mellan Edgar Allan Poes faktiska liv och hans berättelser. Den är inte särskilt bra men förutom den har jag lyckats hålla mig undan Poe-filmatiseringar - detta trots att jag och sagda kompis gått igenom en Vincent Price-period! - tills häromdagen.
Jag lät mitt sällskap välja film och lotten föll på The Raven. Ingenting kan vara namngivet The Raven utan att referera till Poe's berömda dikt med samma namn. Det finns ett par filmer på Edgar Allan Poe-tema som heter The raven (ja, Vincent Price är med i en av dem), den här The Raven som vi såg från 2012 med John Cusack i huvudrollen har inte en direkt koppling till själva dikten utan handlar mest om Poe själv. Allt är uppdiktat naturligtvis, ingenting i filmen passar in i den bild jag tidigare fått av Poe och handlingen kretsar kring en mördare som begår brott som förekommer i Edgar Allan Poes noveller. Intrigen känns inte särskilt trovärdig och att miljön är satt i ett studiouppbyggt artonhundratal känns mossigt old-thinking. Filmens Poe målas för tittaren upp som rätt gemytlig och kärleksfull vilket är svårt att få att gå ihop med såväl att han är direkt impopulär bland de andra karaktärerna som med den tidigare bilden jag har av den faktiske Poe. Att filmatisera kring Edgar Allan Poe öppnar upp för så mycket men den här filmen landar mitt emellan allting. John Cusack känns varken gemytlig eller skräckinjagande, kärlekshistorien skulle kunna tillhöra vem som helst och brotten ges alldeles för lite utrymme.Det var inte en helt kass film men om jag skulle rekommendera en film med Poe-inslag skulle det helt klart istället bli Tim Burtons animerade kortfilm Vincent, om en liten pojke som är ett stort fan av Vincent Price, där Edgar Allan Poe både nämns, refereras till och citeras.
Och så rekommenderar jag naturligtvis att man läser Poe's noveller och dikter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar