Anaïs Nin

Har sedan jag jobbade på biblioteket och sprang över Anaïs Nins böcker för första gången haft en uppfattning om att hennes samlingar med erotiska noveller skulle vara något nära på mytiskt, speciellt och klassiskt. Därför har jag alltid lockats av tanken att läsa något av det hon skrivit, även om genren i övrigt kanske inte är något jag ägnar så mycket uppmärksamhet.
Så idag köpte jag Venusbarn, uppföljaren till kanske mer kända Venusdeltat, för en tjuga på Myrorna och läste den på tåget hem. Förutom själva upplevelsen att läsa erotiska noveller på tåget, definitivt något jag rekommenderar, måste jag säga att jag är besviken. För historierna lutar liksom inte åt något håll, de är inte frestande pryda, de är inte unikt vulgära, de är inte skrivna på ett klingande vackert språk, de är liksom ingenting annat än det jag med lite halv ansträngning skulle kunna googla mig fram till. Så den förs till listan över böcker jag nu kan säga att jag har läst men inte kommer minnas.

Anaïs Nin