Jag har tidigare skrivit om mitt förhållande till teater, och att jag aldrig lämnas oberörd. Det var alltså inte direkt med likgiltighet jag reagerade när jag fick reda på att dramatikern Lars Norén skrivit en ny pjäs som skulle sättas upp här i Göteborg där jag bor. Jag fick reda på det för säkert två månader sedan och vi bokade biljetter på en gång och sedan dess har jag sett fram emot föreställningsdatumet. Som alltså var idag.
Jag har också tidigare skrivit om den bok, Smärtpunkten, som handlar om när Lars Norén skrev och satte upp en pjäs tillsammans med våldsdömda fångar på anstalten Hall. Egentligen kommer min samlade kunskap om Norén från just den boken som jag läste i somras och där han inte målas upp i något direkt ljust dager, men jag har även snappat upp en del om honom i tidningar och så. Han brukar ju faktiskt benämnas Sveriges största dramatiker, så förväntningarna på den här kvällen var rätt höga.
Den nya pjäsen som alltså sätts upp för första gången den här hösten heter Fragmente och handlar om Göteborg och folket som bor här. Det är en så kallad stafettpjäs där skådespelarna spelar flera olika roller och lämnar över historien till varandra genom hela pjäsen. Och det är inte dålig teater.
Men det är inte teater så som jag föredrar den.
Problemet framkommer för mig ganska tidigt: de säger för mycket. Allting blir uttalat, alla repliker är fyllda till bredden med information. Det blir ointressant.
Om det är någonting jag har lärt mig under ett år på skrivarskola så är det att inte lämna ut för mycket information i mina texter, läsaren måste få känna själv, tolka själv. Och något jag själv älskar både när jag läser böcker, ser film eller går på teater är ju när det inte finns något som är självklart utan jag får fylla i med mina egna upplevelser, erfarenheter och känslor. Det är alltid mycket svårare att åstadkomma det som författare. Och det är där Norén missar för mig. Jag kände ingenting.
Från den extremt utskällda pjäsen 7:3 med fångarna på Hall gick folk i alla fall upprörda. Jag kom hem en kvart efter föreställningen idag och glömde bort vad jag tillbringat kvällen med att göra. Jag kan inte direkt säga att min första personliga upplevelse av Lars Norén motsvarade mina förväntningar.
