Det händer ibland att jag fastnar i genres. Det känner säkert många igen sig i, att man i perioder bara läser en sorts böcker. Ibland till och med samma författare, men det är ovanligt för mig. Även om jag har haft perioder där jag plöjt deckarserier av till exempel Liza Marklund och Håkan Nesser och ingenting har fått komma emellan.
Nu var det väldigt länge sedan jag läste deckare, trots att det länge var en genre jag alltid kände att jag kunde luta mig tillbaka på. Anledningen till detta är att jag har hittat en helt annan underkategori böcker - nämligen idéhistoriska faktaböcker.
Det började för ett år sedan. En kompis till mig hade länge tipsat om en bok som jag under semestern äntligen tog mig tid till, den var nämligen ganska omfattande i sidantal. Dessutom stod den på jobbets Historia-hylla för faktaböcker och jag är ju ingen storläsare av facklitteratur, så jag gruvade mig lite inför läsningen.
Dagen innan jag skulle åka iväg en vecka började jag så smått läsa i boken. Det var Håkan Håkanssons augustprisnominerade bok om Johan Bure Vid tidens ände. Jag hade inte alls tänkt ta den med dit jag skulle eftersom den skulle fylla överdrivet mycket av bagaget. Men jag fick tänka om.
När jag väl hade börjat läsa i boken, som handlar om människans syn på tillvaron och världen under 1600-talet, kunde jag inte sluta. Den följde med på resan och jag bodde i boken under stora delar av vistelsen.
Vid tidens ände är en fantastisk bok. Och det slutade inte där.
En vecka senare under sommaren bodde jag i Dalarna med familjen. Det regnade flera av dagarna. Det gjorde mig ingenting. Till den veckan hade jag nämligen inte ens tvekat att ta med Dick Harrissons tillika omfattande historiska faktabok om digerdöden under främst 1300-talet i Europa och Sverige, Den stora döden.
Jag var fast i genren.
Jag tycker mycket om historia, särskilt den mer moderna, ca 1600 och framåt. Men det gäller inte allt som hänt i historien, jag intresserar mig absolut främst för den smutsiga delen, den som handlar om ond bråd död, häxjakter, sjukdomar, straff, ockultism osv.
Som tur är finns det en författare som är perfekt - mer än perfekt! - att läsa när det suget sätter in.
Jag har i dagarna avslutat läsningen av historiken Annika Sandéns bok Bödlar. Den handlar, precis som titeln låter avslöja, om bödelsämbetet. Det är Sverige 1600-tal (bland annat), det är blod och hemskheter men det är också en insyn i hur livet faktiskt såg ut. Då.
Sandéns bok är mer spännande än någon deckare jag någonsin läst, den är otroligt bra, lättläst i den bästa bemärkelsen och helt omöjlig att lämna ifrån sig. Ett kap för alla som jag.
Deckarna får helt enkelt korgen, för verkligheten överträffar dikten och Annika Sandén har skrivit fler böcker så jag har att göra även i framtiden.
