tisdag 18 december 2012

Dr. Jekyll och Mr. Hyde

Med tanke på mitt intresse för litteratur, och mitt intresse för skräckfilm är det egentligen rätt egendomligt att jag inte har tagit del av mer skräcklitteratur än jag hittills har.
    När jag var liten älskade jag spökhistorier, jag läste alla sådana böcker med samlade historier jag kunde komma över. Och så fick jag ju den där boken av farmor när jag var tio med vilken jag lärde mig tycka om Poe. Utöver det har jag inte läst i stort sett någon skräcklitteratur även om jag har både ett par böcker av Ira Levin och av Stephen King hemma i hyllan. Det har av någon anledning inte tett sig intressant för mig. Egentligen är det ju nästan lite pinsamt att jag varken kan skriva upp Frankensteins monster eller Dracula på listan över böcker jag har läst och jag tänker att jag kommer att åtgärda detta, men just nu känns det mest som ett måste och inte som ett nöje.
    Dock finns ett undantag.

Jag kan inte minnas när eller varför jag köpte mitt begagnade exemplar av Doktor Jekyll och Mr. Hyde men jag vet att jag sedan dess har läst den tre gånger. Jag kan ha köpt den endast av den anledningen att den var fin (och billig), för jag gillar väldigt mycket den blå färg den har på pärmen och sättet på vilket den är sliten. I sådana fall var det ju verkligen ett lyckokast för det har med tiden verkligen blivit en bok jag tycker om.
    Robert Louis Stevensons kända skräckroman Dr. Jekyll och Mr. Hyde handlar alltså om en man med två mycket olika personligheter och denne mans bekanta som försöker lösa mysteriet. Det är en väldigt mysig bok som tar plats i ett dimmigt London under 1800-talets slut, det är en bok jag gärna flyr till om jag inte orkar vara någon annanstans. Jag tror att just att det är en brittisk bok och att den är förlagd till London är en starkt bidragande faktor till att jag tycker så mycket om den. Det är alltid mörker, dimma eller regn när historien utspelar sig och mystiken tätnar...
    Tja, historien är ju rätt känd och det är ju inte för att veta hur det går som jag läser boken en tredje gång. Det är helt enkelt en väldigt stämningsfull roman som man lätt fastnar i och som tål att läsas fler gånger. I julklapp har jag önskar mig Stephen Kings Varsel, alltså förlagan till filmen The Shining som är en av mina favoritfilmer. Kanske upptäcker jag att jag har underskattat skräcklitteraturen.