Liksom Tobias Barkmans Jakten på en mördare, som jag skrev om tidigare, är Smärtpunkten en reportagebok om ett svenskt mordfall. Denna gång polismorden i Malexander, eller framför allt omständigheterna kring dem.
Bokens undertitel är "Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander", och tydligare kunde man inte vara för detta är precis vad boken handlar om.
Jag är glad över bokens tydlighet för min förkunskap om detta var inte stor. Året jag flyttade till min nuvarande bostadsort i Södertörn, 2004, rymde Tony Olsson från anstalten Hall utanför Södertälje. Det misstänktes att han gömde sig i en sommarstuga någonstans i skogarna häromkring och i ett par dagar svävade polishelikoptrar över vårat bostadsområde och trakterna kring det innan han hittades, inte allt för nära min bostad. Sedan dess och tills nu har begreppet 'polismorden i Malexander' varit ett uttryck helt utan sammanhang för mig. Det rådde Smärtpunkten och Åsbrink bot på.
Det är lätt för mig att jämföra boken just med Barkmans Jakten på en mördare eftersom jag läste ut den så pass nyligen och det är en av få kriminalreportage jag har läst. Men trots att böckerna placerar sig i samma genre är de så olika att en jämförelse ändå blir överflödig.
Jag har ingenting att klaga på gällande Smärtpunkten. Trots att det var tio år sedan morden när boken utkom 2009 känns ämnet fortfarande aktuellt. Inte grävandet i själva mordfrågan, men boken är skriven med sådan bredd att den får mig att reflektera över långt mer än en specifik händelse. Reportaget tar i största utsträckning upp frågor om skuld, ansvar, ideologi och konsekvenser.
Alla får komma till tals. Alla olika teorier tas upp i ljuset. Elisabeth Åsbrinks egna reflektioner underlättat arbetet med att ta åt sig av informationen som presenteras.
Det är tung läsning. Den är tung eftersom det inte går att värja sig från den. Jag kan inte tänka att det hon skriver om bara gällde den där gången för tio år sedan. Det som tas upp i boken händer nu precis utanför mitt fönster (bildligt talat, vill inte bli missförstådd här).
Att läsa Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink känns inte bara viktigt utan i stor grad nödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar