Queen

Eftersom jag har ägnat en del av den senaste tiden med att titta på handboll, och de i OS handbollsarena envisas med att konstant spela We will rock you, tänkte jag skriva lite om min relation till Queen.
Inte för att jag kan skryta med att den är särskilt tight, även om det är någonting som ibland spelas i här i huset.
Jag älskar Freddie Mercury. Jag har ingen aning om varför, kanske för att han var bög snygg cool och duktig. Men jag gillar inte Queen.
Grejen med Queen är att jag tänker att jag tycker om dem. Det skulle liksom passa mig att lyssna på dem och jag kan få för mig att tänka att den där Bohemian rhapsody är väl en riktigt bra låt eller jag kanske ska ta och lyssna lite på We are the champions.
Dock varje gång jag sätter igång någon Queen-låt upptäcker jag att jag inte alls tycker att det är bra, något jag borde ha lärt mig vid det här laget. Men jag tvivlar på att jag någonsin kommer ha tillfälle att lära mig det, för oundvikligen glömmer jag bort faktumet att jag faktiskt inte gillar Queen så fort låten är slut. Det är ren och skär förnekelse, som någon slags överlevnadsinstinkt som slår helt fel.
Egentligen vet jag inte varför jag så gärna vill tycka om Queen, jag är rätt okej med allt det andra jag inte tycker om men som ändå antagligen hade givit mig mer anseende om jag föredragit.
Men jag tycker om tanken på Queen. Jag tycker om att andra tycker om Queen. Jag tycker om att det har funnits något som Queen.
Men jag har väldigt svårt att stå ut med att det i handbollsarenan oupphörligen måste spelas Queen.