Musik // The National

En del saker vet man att man kommer tycka om redan innan man har upplevt dem.
The National's album High violet var en sådan sak för mig,
min pappa beställde hem skivan från internet och jag spelade den i min farmors ganska formidabla stereo och behövde bara lyssna på de inledande tre sekunderna av första låten för att veta att jag skulle älska hela skivan. Och så blev det!
Det där var två år sedan, jag blev tvungen att köpa mig ett eget exemplar av High violet (ja, jag är en sådan som fortfarande köper fysiska skivor - om de är riktigt bra) och det blev utan tvekan det album jag spelade mest under 2010.
Eftersom jag är en periodare när det kommer till musik så brukar jag lyssna väldigt intensivt och ofta på ett album eller en låt eller ibland en artist under en kortare tid och sen helt tröttna och glömma bort den. Ibland glömmer jag till och med bort vad det var jag tyckte var så bra med musiken efter att jag totalt har spelat sönder den.
Med musik som är bra på riktigt, alltså inte sånt jag tycker om utan sånt som ÄR bra - det finns sådan musik som höjer sig över åsikterna - händer inte det. Jag kan lyssna på den jättemycket under en period och sedan lägga undan skivan för att ta fram den ett halvår senare och fortfarande tycka att det är extremt bra. Det händer inte ofta men det händer. Ofta hör jag eller förstår jag redan från början om jag har hittat sådan musik.
(Det finns också sån musik som följer med under långa perioder, flera år, som jag bara lyssnar slentrianmässigt på eller som jag tycker om att ha som bakgrundsmusik och så men det är inte samma sak).
För mig som är väldigt ointresserad av musik som hantverk och totalt omusikalisk själv är det en stor grej när jag hittar ett band som håller. För jag är inte den som gärna upptäcker ny musik, helt enkelt för att jag inte har intresset. Jag lyssnar gärna på sådant som jag har en föraning om vad det är för något och upptäcker sällan något helt nytt. När jag ändå gör det är det ofta någon annan som gjort grovjobbet, som luskat fram det först och sedan rekommenderat det.
Jag sitter i denna stund och lyssnar på High violet och tycker att det är extremt bra. Den passar inte alla sinnesstämningar eller alla tillfällen. Men jag vet att jag alltid (eller för lång tid framöver) kommer se det som ordentligt bra musik.