Dracula

Min semester börjar lida mot sitt slut och jag ska om bara ett par dagar åter infinna mig på mitt biblioteksjobb. Jag ser fram emot det samtidigt som jag njutit mycket av att ha fått vara ledig de senaste fyra veckorna.
Jag har varit på resande fot i stor utsträckning men det har inte hindrat mig från att sitta i skuggan och läsa. Mitt viktigaste projekt den här semestern har varit att läsa Dracula.
Tidigare i år gav bokförlaget Trut ut en nyupplaga, i pocket, av Dracula, med så fint omslag att jag var tvungen att köpa den. Samtidigt kunde man köpa en tygkasse med samma motiv, som jag inte heller kunde låta bli. Jag var naturligtvis medveten om att om jag skulle kunna bära runt på tygkassen med gott samvete så var jag först tvungen att läsa boken.
Jag borde ha läst Dracula för länge sedan, jag vet. Det är en bokkaraktär och en historia som har fascinerat mig mycket genom livet, jag har sett dussintal filmatiseringar, jag har läst om författaren, varit i Dublin på Writers' museum. Men jag har inte läst Bram Stokers Dracula förrän nu.
De första sextio sidorna är fasansfulla, gastkramande. Advokaten Jonathan Harker befinner sig på greve Draculas slott i Transylvanien och allt märkligare saker inträffar. Man vill inte lägga historien ifrån sig för allt i världen.
Sen förflyttar vi oss, hamnar i Whitby i England. Vi introduceras till nya karaktärer, Jonathans fästmö och hennes umgänge i en stillsam by. Självklart händer underliga saker, men samtidigt glöms intensiteten och spänningen bort. Tyvärr för hela den kommande berättelsen, ungefär fram till de avslutande sidorna.
Romanen är fyra hundra sidor lång i min utgåva och i mycket stor utsträckning tycker jag att den är mycket långsam, tar alldeles för god tid på sig för att utveckla en historia, ett handlingsförlopp. Som läsare skulle jag med glädje hoppa över några av de tusen stycken karaktärerna ägnar åt att prisa varandra för deras godhet och mod, och gå lite mer direkt på historian.
Det är också förvånansvärt lite Dracula i Dracula. Jag är ju som sagt mycket intresserad av honom som litterär karaktär men jag får inte mycket av det intresset tillgodosett när jag läser boken.
Jag tycker att Bram Stokers roman, författad 1897, är ganska trevlig och åtminstone halvintressant, men den är för långsam och för snål. Jag är glad att jag äntligen har tagit mig igenom den, men också glad att lämna den till handlingarna. Tygkassen, däremot, kommer jag att bära med mig.