Klassiker

Jag har börjat läsa klassiker frivilligt.
Jag har läst många klassiker tidigare, inte minst med tanke på att jag ju gått Litteraturvetenskap på Stockholms universitet, men jag har inte gjort det med någon regelbundenhet och helt av fri vilja tidigare.
Det kan ju låta lite konstigt med tanke på att jag är litteraturintresserad biblioteksanställd. Men egentligen är det ju inte särskilt märkligt att man har olika preferenser. Jag älskar ju böcker, men min preferens inom litteratur råkar vara nytt och svenskt. Och barn- och ungdomslitteratur så klart. Klassiker ryms inte riktigt in där.
Det betyder inte att jag inte har uppskattat tidigare klassiker jag har läst, bara att jag inte prioriterar det. Jag tror att denna förändring beror mycket på miljön jag vistas i. Jag har inte haft en längre anställning på biblioteket där jag jobbar tidigare, även om jag jobbat där till och från i sju år. Sen handlar det nog om en liten gnista också, som blivit en hel eld. Att litteraturkursen jag läste för lite mer än ett år sen öppnade upp för att klassiker också kan vara bra och viktiga. Jag läste många av böckerna som ingick i kursen med glädje, inte bara (och ibland inte alls) med en känsla av "måsten" och "tvång". Och en del romaner visade sig ju vara helt annorlunda mot mina tidigare förväntningar på dem, något som väckte min nyfikenhet: hur många klassiker har jag monumentalt fel uppfattning om? De flesta säkerligen.
Det börjar kännas spännande istället för trist och ointressant. Den där världen av klassiker som ligger och väntar på att upptäckas även av mig.
Vem har egentligen sagt att man måste välja? Jag tänker ägna hösten åt att varva gamla klassiker jag lånar från jobbet med sprillans nya romaner jag inte kan låta bli att klicka "köp" på hos internetbokhandlarna.