Gudarna

För lite mer än ett år sedan läste jag ungdomsboken 8 saker du aldrig skulle våga. Den hade en feministisk ambition som jag tyckte inte alls nådde fram som den borde ha gjort.
Nu har jag precis avslutat läsningen av den nya tonårsskildringen Gudarna, av Elin Cullheden. Det enda jag visste om den innan jag började läsa den var att den också skulle ha ett feministiskt budskap samt att den fått fina recensioner på sina ställen.

Gudarna handlar om tre tjejer som försöker överleva sin tonårstid i småstaden Tierp. Sa jag tjejer? I början av boken förkastar de det ordet och börjar kalla sig för gudar istället.
Eller är det verkligen det den handlar om, egentligen, kan jag inte låta bli att undra. För det är faktiskt svårt att förstå vad som är själva historien.
Det verkar kristallklart från början, en av gudarna, Lilly, blir misshandlad av sin pojkvän och det är naturligtvis upp till hennes kompisar att göra någonting åt saken. Vuxenvärlden skildras som någon slags känslokall alternativ värld som inte går att lita på, allt mindre att vända sig till.

Det är tråkigt att en bok med feministisk ambition handlar så mycket om killar.
Det är hämnd på killar, det är sex med killar, det är förlåtelse av killar. Det är så himla mycket killar.
Huvudkaraktären tar på sig uppgiften att nästla sig in i den misshandlande pojkvännens företag - han är nämligen en sån där lyckad och framgångsrik person som man inte får tala illa om eftersom han är ortens stolthet.
Det går naturligtvis dåligt.

Att byta ut ordet och epitetet "tjej" mot "gud" har säkerligen en god intention. Det går också att tolka som att tjejer faktiskt ger så dåliga vibrationer att vi gör bäst i att kalla oss något annat.
Känns det möjligtvis igen från debatten om feminism?

Det har skrivits väldigt få ungdomsböcker som jag har kunnat känna igen mitt tonårsjag i. Trots min starka identitet som feminist inkluderar detta tyvärr också, liksom 8 saker du aldrig skulle våga, Gudarna.
Jag tycker helt enkelt att det är en dålig bok, med otydliga karaktärer och otydlig riktning men tråkigast av allt, ett otydligt budskap.